adoption
Kategori: Allmänt
Sen blir jag arg när folk ser adoption som något negativt.. att adpotera är fasen inget negativt! Inte en "sista utväg" för de som inte kan få biologiska barn. Ser man adoption som det tycker jag faktiskt inte att man ska adoptera. Man ska adoptera om man känner att man vill.. Adopterade barn blir inte annorlund mot bilogiska barn. Vi är precis likadana. Den enda skillnaden jag kan komma på är att vi ibland funderar över våra rötter.. det är ju inte direkt så att vi kan sätta oss och kolla i fotoalbum för att se om vi liknar farmor eller mormor.. Det är lite mer komplicerat än så. Och visst kan man kanske ibland känna att man saknar en del av sin egen historia. Jag själv vet ju ingenting om mina två första år. Det kommer alltid att bli ett mysterium, antagligen. Men att vi skulle bli sämre eller bättre männsikor pga av adoptionen är verkligen inte sant. Vi formas efter våran uppväxt.. inte varifrån vi kommer. Iallafall tror jag att det är så. Men vad vet jag?
Att föräldrar skulle älska sina biologiska barn mer än sina adopterade är också något jag inte fattar hur folk kan tro. Som om jag inte skulle älska mina syskon för att vi inte är biologisk släkt med varandra. Men de är ju ändå mina syskon. Även om vi inte hålls ihop av blodsband hålls vi ihop av syskonkärlek.
Som man säger: Some Bonds Are Stronger Than Blood.
Som kärleken mellan adopterade.