ayudame

det här visste jag inget om. 

det är inte bara tragiskt.  det är så fruktansvärt fel

vem har rätten att bestämma så över någon annan?

 

texten är hämtad från expressen.se

läs hela artikeln här ---> doping <----

 

Östtyska övergrepp

Ett år efter OS i Seoul föll Berlinmuren och med den de kommunistiska regimerna i Östeuropa. Kalla kriget tog slut och när järnridån gick upp avslöjades också ­sanningen om det östtyska idrotts­ undret.

Östtyskland (DDR), med runt 15 ­miljoner invånare, hade mellan åren 1968 och 1988 tagit 153 guld, 129 silver och 177 brons bara i sommar-OS. Både i Montreal 1976 och i Seoul 1988 överträffades ­självaste USA i antal vunna guld. Som perspektiv kan ­sättas Sveriges facit under perioden: 15 guld, 26 silver och 26 brons.

Den lilla staten ett stenkast över muren hade med andra ord imponerat på många med sina idrottsbedrifter, helt i enlighet med den styrande regimens planer.

När den östtyska säkerhetstjänsten Stasis arkiv öppnades efter murens fall skulle det visa sig att det statligt subventionerade medaljregnet grundlagts i staden Jena - på läkemedelsföretaget Jenapharm. Med en kombination av stenhård träning från låg ålder och ett ljusblått piller från Jenapharm blev östtyska simmare och friidrottare bäst i världen. Pillret hette Oral-Turinabol och var en anabol steroid.

Runt 10 000 idrottare uppskattas ha dopats i statens regi, ofta från tidig ålder, och i många fall med tragiska livsöden som följd.

Birgit Boese var en lovande kulstötare under 1970-talet och antogs till sportskolan Ton und Sport Club i Berlin som tolvåring. Efter träningspassen på skolan kallades eleverna in till tränaren Helga Börners rum en efter en, för att svälja steroider med ett glas saft.

- Jag minns att jag inte tyckte att det var så konstigt. De flesta barn i Östtyskland var vana vid att äta vitamintabletter och det var vad Frau Börner sade att det var, vitaminer och mineraler, berättade Boese för DN.

Efter att ha tvingats sluta idrotta vid 16 års ålder på grund av skada gick hon upp 40 kilo i vikt, växte på längden och ökade i skostorlek från 40 till 46. Den son hon kunnat få först efter mångåriga hormonbehandlingar lider av svår astma och andra sjukdomar.

Hundratals, vissa siffror talar om tusentals, före detta idrottare från Östtyskland tros ha fått men på grund av den systematiska dopingen. Under år 2000 ställdes flera av de ansvariga till svars i tysk domstol, och i samband med rättegången vittnade kulstöterskan Heidi Krieger, som vunnit EM-guld 1986.

Heidi hette nu mera Andreas. Omfattande doping från 17 års ålder hade tvingat den framgångsrika kulstöterskan att byta kön.

- Två år efter att jag började ta ­medicinen märkte jag att jag skulle sluta som man. Det var som om jag stod vid sidan om och tittade på mig själv, berättade han för åklagarna.

DDR:s idrottsminister Manfred Ewald och friidrottsläkaren Manfred Höppner dömdes till villkorlig dom för den ­systematiska dopingen. Lothar Kipke, chefsläkare på det östtyska simförbundet, fick spendera ett år och tre månader i fängelse.

DDR:s framgångsrecept må ha varit okänt för många östtyska idrottsutövare, i synnerhet för de barn som lurades att ta dopingpreparaten. Men toppidrottarna var medvetna om vad de gjorde, det vittnar inte minst ett brev som 400-meters­löperskan Marita Koch skrivit till Jenapharm om. I brevet anklagade hon läkemedelstillverkaren för att ge konkurrenten Bärbel Wöckel-Eckert starkare dopingpreparat eftersom Wöckel-Eckerts släkting jobbade på företaget.