ayudame

.. egentligen borde rubriken vara "stickorna". Kissade ju fakriskt på tre stycken. Inte för att jah egentligen förstod även efter den tredje att jag var gravid. Tror att något sånt stort är ganska ogreppbart på en gång. För mig behövde det sjunka in. Självklart var vi båda två väldigt glada och uppspelta. Men förstod vi att vi skulle bli föräldrar? Knappast. 

Ska vi prata lite gravid-symptom? Klart vi ska! Jag hade redan innan vi plussat varit ovanligt ofta kissnödig. Jag kände mig inte heller riktigt som mig själv. Svårt att sätta fingret på det men något rastlöst i kroppen liksom. 

Vi plussade i vecka tre och jag började må illa nästan omgående. Tänkte verkligen att det skulle gå över efter några veckor. Lite oroande att det omtalade "morgonillamåendet" visade sig vara må-jätteilla-precis-hela-tiden illamående. Och till alla er som säger att det är självförvållat. Absolut. Men jag behöver inte tycka att det är jättekul att må piss-illa hela tiden. själv. Inte kunna somna, vakna stup i kvarten. Vara konstant trött och inte kunna jobba eller vara social. Sjutton veckor av konstant illamående där jag inte orkat vara mig själv. Nej. Jag behöve inte tycka att just den biten av graviditeten är rolig. 

Med det sagt. Så är det såklart andra delar med att vara gravid som är helt fantastiska. Hur kroppen fungerar. Min kropp skapar ett liv. Kan någonting bli mer magiskt?! 

Det är fint att se magen växa. Det är intressant att märka av vilka cravings man får i olika veckor av graviditeten (tänkte lägga upp en lista på mina cravings so far). 

De första veckorna märks ju (inte för mig iallafall) ingen större skillnad mer än att illamåendet kommer och att jag är otroligt sugen på mjölk (dricker inte alla mjölk i vanliga fall). Annars tickar tiden på där mycket energi går åt till att förstå att jag ska bli mamma. Mamma. Jag?! Vem sjutton godkände det?!