ayudame

 

Det här med att amma. Jag tyckte redan innan jag blev gravid att det är en självklarhet att man ska få amma varsomhelst. Det handlar för mig i grund och botten om att ett barn behöver mat. Mat, näring för att kunna växa. Vem skulle neka ett barn att få må bra och växa. 

 

Sedan Dominick kom anser jag om möjligt ännu mer att det ska vara en självklart. Det är ju inte direkt så att min tanke är att jag ska visa brösten, jag ska mata mitt barn. Om du som vuxen är hungrig så äter du ju något. Då ska väl min bebis få äta när hungern sätter in? För mig avsexualiseras brösten när de "används" i syfte att föda ett barn. Då blir de som vilken kroppsdel som helst. 

 

Bästa som finns. 

Idag hade vi första BVC besöket. Dominick väger nu hela 2550g! Mammas bebis växer så det knakar ;) 

Annars har jag varit så trött idag. Sådär trött så att man känner sig tråkig ni vet.. hu. 

Hur söta är inte de här bilderna på Dominick och systers hund Liv? ❤️

Kikar in och önskar er glad första advent! 

Här händer inte så mycket om dagarna. Vi myser, äter pepparkakor och småpillar i lägenheten. 

I fredags var dock min syster här och träffade Domi för första gången :) 

Morgonmys! 

Jag har en väldigt morgontrött son, vilket är tacksamt då han är pigg och vaken på kvällen och natten! Så vi brukar spendera morgonen och en bit in på förmiddagen så här. Än så länge är våra rutiner att jag rättar mig efter honom. Dominick får styra. Vill han ha mat ammar vi, vill han sova får han sova. Jag tror på och gillar rutiner men de får komma sedan. Han skulle ju fakriskt inte ens vara född än! :) 

Nu ska jag mata först den fyrbenta på bilden och sedan han med två. Sen blir det en promenad :) 

Idag blir Dominick en månad! 

Min stora lilla kille :) 

Det här med kalla, krispiga soliga vinterdagar när kylan biter tag i kinderna men när man inte förfryser näsan bara för att man vågar sig utanför dörren. 

Njöt som bara den på morgonpromenaden idag. Magiskt fint. Ska snart ut igen, man får ju passa på medans solen är framme! 

Idag var vi uppe på neonatalen igen. Den här gången för att Dominick skulle bli utskriven! Min lilla knodd har växt sig tillräckligt stor och stark för att bli inskriven på BVC. Är löjligt stolt :) 

Vi firade med thai-mat. Jag åt upp hela min portion. Den här amningshungern alltså!! 

Nu ser jag sista avsnittet av tredje säsongen av Bron. Känner inte alls för att ta mig ut och gå kvällspromenad med Besos, det är kallt!! 

Från igår när Domi låg och kikade på sin ljusslinga. Han låg länge och bara tittade, mitt lilla knyte 💕

Dagarna rullar på. Vi myser, tar små promenader och plockar lite i lägenheten. Det går långsamt och sävligt och jag försöker ta in allt. Det händer bara en gång. Jag vill minnas och spara allt i minnesbanken. Försöker att ta det lugnt och inte stressa för att orka. Det är svårt. Man vill räcka till överallt åt alla. Vara pigg och glad, energisk och effektiv men Domi får gå först. Han är viktigast. Allt annat är sekundärt. Livet. Så fint det kan bli ändå. 

Spenderar dagarna mestadels såhär. Dricker kaffe och äter saffransgifflar. Bra grejer.

Nu har äntligen laddkabeln till datorn kommit fram, tack M, så nu kan jag snart även kolla på serier mm! 

Livet alltså. Ibland är det fascinerande hur det blir.

Världsprematurdagen igår. 

 Önskar kanske att Dominick valt att stanna kvar någon vecka till i min mage. Det var en något jobbig start vi hade, med infektion och andningshjälp. Andningsuppehåll, gulsot och blodtransfusion. Att ha honom ständigt uppkopplad på EKG och stirra på den så fort siffrorna började gå ned och be en snabb bön om att de inte skulle falla för lågt. Hur man intalade sig själv att inte bli för glad när de ökade igen för man visste att de när som kunde sjunka farligt lågt igen. 

När bakslagen kom och man kände förtvivlan över att inte kunna hjälpa sitt eget barn. Oförmågan att räcka till. Att jag som mamma inte kunde hjälpa min son. 

De första nätterna, när han inte fick sova hos oss utan på övervaket, hur jag vaknade hela tiden och undrade var mitt barn var. Varför var han inte hos mig? Det enda jag ville var att få ha mitt barn hos mig och sorgen i att inte få ha det. 

Men vi kämpade oss igenom den tiden. Vi fick komma hem och vi har även blivit av med sonden. 

Med facit i hand så vill jag inte ha det gjort på något annat sätt. Det här är vår resa. Den är helt unik och bara vår. 

Tack älskade son för allt du lärt mig om livet, på bara tre veckor dessutom! Vart ska den här resan sluta? ❤️

 

Igår tog vi oss ned till sjön. Man får passa på medans knodden är nöjd och man har energi :) Besos ville bada men det tyckte jag var en dålig idé, haha! Svinkallt jue! 

På kvällen gick jag och Domi över och kollade idol hos Angelica. Har missat så många avsnitt pga att vi varit på neo, och nu när vi kommit hem hittar jag inte laddkabeln till datorn. Suck! 

Idag blir världens finaste Dominick tre veckor! Så sjukt! Känns som det var igår han kom, men också som han har varit med oss typ alltid. Mammas hjärta ❤️

Ser ni?! Kolla noga! 

Någon har blivit av med sin sond! På dagens hemvårdsbesök hade han ökat så pass mycket i vikt att han inte behöver sondmatas mer! Jag får numera helamma vilket känns fantastiskt. Dessutom får jag se min son utan ett stort plåster i ansiktet. Mitt lilla knyte 💕

Egentligen borde jag packa upp i lägenheten, skriva inköpslista inför handlingen, förbereda för tvättider om en timme och räkna ut hur mycket bröstmjölk som behöver vara kvar i kylen och vad som ska frysas in. Men det tar vi sen. Nu tar vi mysstund med mina fina killar! 

Dominick vägdes imorse när hemvården var på besök och nu väger han hela 2060g! Min lille knodd 💕

Idag blir den här knodden två veckor :) 

Vi hade besök av hemsjukvården igår och han har gått upp i vikt! Hela 2010g vägde han nu :) 

Vi varvar sondmatning med amning med blöjbyten och att bara mysa. Plockar i lägenheten gör vi när vi hinner och stressar inte över det. Från och med nu kommer Dominick först. Alltid. 

Lördagsmiddagen blir spaghetti och köttfärssås. Så gott!! 

Idag får vi åka hem! 

Ska bli så skönt att få komma ut från sjukhuset, installera oss i nya lägenheten och bara mysa. 

Tänk att det är en helt ny liten individ som finns här nu. Jag ser så mycket framt emot att få lära känna mitt llla knyte! 

Hej från bebis-bubblan! 

Tänkte skriva ett snabbt hej. Hur sjukt är det inte att jag låg i värkar för en vecka sedan och att jag nu sitter med min son i famnen? 

Han har haft en liten kämpig start i livet med infektion och gulsot. Sedan födds han för tidigt och fick hjälp med andningen i början, min lille skrutt. 

Vi är kvar på neontologen i Borås. Skönt att veta att Dominick får den vård och omsorg han behöver men samtidigt längtar jag hem så otroligt mycket! Skrev på för den nya lägenheten två timmar efter att vattnet gått så det kliar i fingrarna för att få börja bo in sig och inreda! 

Nu ska bebisen ha mat... 

Dominick 

2018-10-27

Sju veckor för tidigt bestämde sig vår son för att komma.  

Nu är vi på neonatal-avdelningen i Borås :)

Förlossningsberättelse och, säkerligen jobbigt mycket, bebisbilder kommer men nu är vi i vår bebisbubbla och njuter! 

Ytterligare två bilder från fotograferingen.

Tänk att det är min bebis som växer där i magen. Ofattbart. 

V 33 nu. Vad jag längtar efter honom! 

Fin morgonpromenad där hundarna fick busa i fårhagen. Frukost. Springa lite ärenden och sedan tog vi oss ned till sjöbn. Så fint väder idag! :) Tankade med frisk luft och sol. 

Somnade en liten stund innan jag tog en kort kvällspromenad och sedan bakade jag kakor. Händer inte så ofta jag får såna infall men idag så! :) 

Jordnöts cookies och cookies med nötter och choklad.. 

Packat lite inför helgens flytt. Fan vad tråkigt det är att packa!!