ayudame

Försöker göra allting rätt

Men gör allt fel

Försöker för mycket

Gör för lite 

...

Gör för mycket 

Försöker för lite

? 

När man fick fyra timmars sömn under natten och bara vill hem till den här korven. Har bokat in mig hos mamma på kaffe efter jobbet. Allt för att inte somna på hallgolvet, typ. Blir så dumt med dygnsrytmen då.. ;) 

Strax rast. Tänkte passa på å handla... Varsågoda för information! 

Typisk söndag med alla de känslor som hör till. känslan av otillräcklighet. Den där rösten som säger att det inte är värt att prova för det är aldrig tillräckligt. Kommer aldrig att vara det. 

Men jag kan konstatera att även den här söndagen togs igenom. Som alla söndagar innan dess. 

Kvällshimlen 

Långpromenad som följdes upp med kaffe hos mamma. Syster är på besök över helgen så fick krama på henne med. Underbart. 

Plockade med mig Bella och Besos på en skogspromenad. Förvånansvärt varmt. Men mysigt. 

Skogen är fin, fast jag saknar havet. 

Har inte gjort många knop idag. Så har fått kämpa mot prestationsångesten. Men det är väl nyttigt att ha sådana dagar också antar jag..? 

Fick blommor av två pojkar på jobbet igår. Hann tydligen inte titta in här av någon outgrundlig anledning..? 

Hur som helst. Gick en riktigt skön långpromenad efter jobbet igår. Hade skogen typ för mig själv. Det bästa! Kom in vid 21 och då slötittade jag på Sveriges yngsta mästerkock. Skämmigt att ens tänka tanken att laga mat själv efter det jue..;) 

Nu sitter jag med kaffekoppen på jobbet. Snart ut till barnen igen, ska bara betala en räkning först...

So true

Alltså. Det blev åskoväder idag. Den enda dagen i veckan jag kommer hem innan klockan 16 och har alla möjligheter att ta en långpromenad med hunden utan tidspress. Han knappt ett halvvägs runt Gerdsken innan det började åska. Besos avskyr åska så det var bara att knalla hem. Tog mig en eftermiddagslur i ren protest. 

Ha vädret där fick du!! 

Har haft en lugn tisdag med andra ord. 

Imorgon är det jobb igen. Har jag nämnt att jobbångesten har minskat en aning tack vare fina kollegor. Så tacksamt. 

Kaffe, alltid kaffe. Speciellt när en jobbar 7.45-19. Det är ju en fördel att man gillar sitt jobb! ;)

Nu: tillbaka ut till barnen. Riktigt gött väder ute för övrigt :)

Från kvällshänget på Savannen. 

Har haft en mycket lugn helg. Mest bara promenerat, lyssnat på poddar, kollat på film och myst med Besos. Klippte kollegan och kollegans barnbarn. 

.. Och tvättat. Det har jag ju faktiskt gjort. Så något vettigt iaf ;)

Imorgon är det måndag och jag ska erkänna att jag inte är jättepepp på en veckas jobb. Men, jobba bör man. Right? 

 

En del har ingen mamma. En del har fler.

 

Jag är lyckligt lottad. För jag har två mammor. Den ena fick jag bara ha ett ögonblick. Den andra så mycket längre. Men de kommer båda finnas med mig. Ett helt liv.

Ingen får tala illa om mina mammor. Ingen. Det är aldrig okej att jämföra dem med varandra. Deras roll i mitt liv. Den enda är där fysisk. Hon som står där bredvid mig,m bokstavligt talat, i vått och torrt. Hon som ger mig så mycket av sig själv, att jag iblant inte kan skilja våra tankar åt. Mina finaste minnen har jag med henne.

 

Sedan har vi min andra mamma. Hon, vars kropp livnärde mig i nio månader. Mamma som jag aldrig fick lära känna, men som finns med mig i allt jag gör. För att jag är henne. Hennes kött och blod. Jag är en del av henne, liksom hon är en del av mig. Hon som gav mig så mycket, på bekostnad av att vara en fysiskt närvarande del av mitt liv. Men hon är här, psykiskt. Har alltid varit. Kommer alltid att vara.

 

Jag bär med mig båda deras kärlek. Lika tacksam för båda.

För jag är bådas. Båda är mina. Inte lite av varje, 100% av dem båda.

 

Mamma. Tack för allt. För att jag finns. För att jag lever.

Jag älskar Dig.

Jobbade mellanpass idag. Som vanligt en torsdag alltså. Dagen gick verkligen i ett. Barnen fick springa Bamseloppet på förmiddagen och det var så kul att se våra små knata runt :)

Körde ut till mamma och hämtade Besos innan jag kom hem. Var nära på att hoppa eftermiddagens promenad för jag var aningen trött i huvudet, men gick ändå. Ingen power walk kanske men en två timmar var vi ute och njöt av vädret. Jag betade av ett par poddavsnitt med. Älskar podd. 

Avslutade kvällen med en skön dusch och nedvarvning i soffan. Imorgon är det tydligen fredag igen, vad veckorna går! 

Med det sagt vill jag passa på att säga att jag har så mycket att vara glad för. Som jag är glad för. Jag har en fin familj, underbar liten vovve, vänner, lägenhet, jobb och inga studieskulder. Massor att känna glädje över. 

Vilket jag gör! 

Jag har i princip hela mitt liv fått predikat för mig hur jag som adopterad bör agera. Hur jag ska vara. Hur jag ska tänka och hur kag ska känna. Vad jag bör vara tacksam för samt att jag måste tacka min mamma för att hon adopterade mig.

Jag är uppfostrad till att lyssna på de vuxna. Att respektera dem. Och absolut. Jag respekterade, och gör fortfarande när folk som är äldre eller i min egen ålder, talar om adoption. 

Problematiken, eller snarare det som krockar, är att vi baserar våra argument på väldigt skilda grunder. Jag tänker att man, oavsett ämne baserar sina argument och åsikter på egna erfarenheter. Sin egenkomponerade kunskapskälla.  Jag som adopterad baserar mina argument utifrån de kunskaper jag samlat på mig.  Vad du som icke adopterad, och utan egna adoptivbarn, har för kunskaper och erfarenheter i ämnet vet jag inte. Jag förstår att du har en åsikt. Jag kan tycka att det är kul att du engagerar dig i ämnet. Men förlåt. Jag har svårt för att du, trots att du kanske är äldre än mig, ska tala om för mig hur jag bör vara och känna. Du är inte jag. Vi delar inte samma erfarenheter. Jag är faktiskt mer insatt i ämnet än dig. Som sagt. Jag respekterar dina åsikter, dina tankar. Men jag köper kanske inte ditt argument. För jag anser inte att dina kunskaper i ämnet är tillräckligt starka för att vara trovärdiga. Så, snälla, predika inte dina fördomar för mig och bli inte arg på mig om jag inte gör som du säger. 

Jag talar inte om hur du som icke-adopterad bör förhålla dig till ditt liv. 

Tack. 

När man har en dålig dag och hunden kommer och lägger huvudet i knät på en och somnar efter att ha tagit en djup suck. När hela den lilla kroppen slappnar av i din famn. Då är det svår att inte bli helt varm och bara mysa. 

.. Men så skulle jag ju hämta tvätten. 

Gjorde utbakade flätor igårkväll. De fick hänga med till jobbet idag. Känner mig lite som en femåring men va sjutton.. ;)

Igår hade vi första showen av två med Allebike. Det rullade på riktigt bra! Idag är det nummer två och jag ser fram emot att få se hur peppade eleverna blir när de får stå på scen :)

Vaknade dock med en hals som sved som jag vet inte vad och en näsa som inte kan sluta klia och rinna. Underbart. Verkligen. 

Gammal bild. Men jag gillar den så mycket :)

Jobbade till fem och körde ut till VB för att hämta Besos. Tanken var kanske att ta en promenad men när jag kom hem slog tröttheten ner och jag totaldäckade och sov bort ett par timma. Oops. Skyller på pollen. Jävlar vad seg jag har varit hela dagen med kliande ögon och näsa samt en hals som svider. Tvi alltså.

Men imorgon är det dansshow! Yay!! 

Lite intressant att det var jobbigare att kliva upp idag än det var igår. Trots att klockan ringde hela 75 minuter senare idag. Men jag antar att det handlar om inställning. 

Jobbade tidigt pass. Kom hem vid 15 och 15.30 tog jag med hunden ut. En något motsträvig hund som tyckte det var lite varmt. Strosade en kortis och chilladd på savannen en stund innan jag drog mig till Allebike och terminens genrep. Det gick strålande och jag är så stolt över mina elever! :)

Strosade en timme till med hunden efteråt och hann precis hem för att se första semin av ESC-16. Benke Rydmans dansnummer, som var en mellanakt, var det bästa på hela kvällen. 

Gåshud. 

 Jag o Sonja. En väldigt liten hund.

Med tanke på att jag sov typ fyra timmar i natt måste jag ändå säga att jag varit förvånansvärt pigg idag. Fick förvissar en kort vila medan jag somnade barnen idag. Tror det räckte faktiskt. Hade lite "håltimme" mellan jobbpass och möte så passade på att ta med Besos ut till Hjortgården där vi tog drygt 90 minuters promenad i ett behagligt tempo. Hem, byta om och tillbaka till jobbet för möte.  Sedan hem igen och en timmes promenad till innan jag satte mig och klippte mina låtar till morgondagens genrep. Alltid ute i sista stubd. Det gick och det blev bra, lite meckigt eftersom jag måste formatera om ljudfilern en två tre gånger, men men. Nu är det gjort! :)

Nu ska Jag sova. Det är tydligen en dag imorgon med.. 

 

Klockan ringde 05.16. Okristligt tidigt om du frågar mig. Har iaf hunnit ut med hunden och tagit mig till jobbet. Väntar på barnen. 

Igår var en typisk söndag. Sovmorgon, promenader och tvätt. Avslutade kvällen med att dricka kaffe ur min termos på savannen. Gick in när det började bli kallt och tog en varm dusch. 

Började med att ha mina sista klasser för den här terminen. Nu är det "bara" genrep och dansklasser kvar. Påminner mig om att jag måste klippa låtarna, alltid ett projekt eftersom det verkligen inte är min starka sida ;)

Besos och jag har 

promenerat med Angelica, chillat på balkongen och på savannen. Power nappat och njutit av vädret. Bra lördag med andra ord. Hade man bara blivit av med dessa små hjärnspöken som poppar upp mellan varven hade dagen varit mer eller mindre fulländad :)

Ledig dag i solen.

Sovmorgon, långpromenad, kaffe på balkongen och lyssnat på skivor, the old classic way. Älskar min skivspelare :) borde införskaffa fler skivor dock.. Tips?

 

Eftersom jag sov till 15 igår så var det stört omöjligt att somna igårkväll. Det var alltså inte direkt på tapeten att kliva upp och ta en promenad innan jobbet. Kompenserade med en lång kvällspromenad istället. Underbart väder! :) underbart att det känns som att våren är här, äntligen!! 

Fick en go migränattack igår kväll som höll i sig idag. 20 timmars sprängande huvudvärk. Tack så mycket, tack tack. 

När den sedan lade sig och kag tänkte att jag skulle ta en promenad med hunden lyckas jag snubbla och skrapa upp handflatan. Lyckat. 

Efter att ha sovit alldeles för mycket är jag både trött och rastlös på samma gång, hehe. Blir en kort kvällspromenad med Besos. Vädret har ju varit gött idag iaf! :)

  

Söndagseftermiddagen spenderades med att se musikalen Jersey Boys. Min födelsedagspresent till mamma. Jisses vad bra det var! Behagligt, dock ett fort, tempo som gjorde att man inte hade en tråkig minut under hela föreställningen. Snygga dekorer och övergångar. För att inte tala om musiken. Tidlös musik framförd av en fantastisk ensemble. Gåshud under flera nummer. 

Jag tackar och bockar för en otrolig föreställning! 

 

Jag vet att jag har massor med fel och brister. Jag vet att jag säger konstiga saker. Agerar konstigt, eller vad som anses vara utanför normen och därmed inte helt accepterat. Jag är medveten om att jag kan uppfattas som egocentrisk, självupptagen.

Jag ber om ursäkt för det. På riktigt. Det är inte min mening att göra dig upprörd. Eller tvinga dig att vänta om bi bestämt träff. Men jag vill att du ska veta att jag försöker. Kämpar. Argumenterar emot och för mig själv. Mig själv och min ångest. Min ångest som är som den där lilla rösten i huvudet. Klumpen i magen. Som säger nej när jag egentligen vill säga ja. Som strävar bakåt när jag bara vill ta språng framåt.

Så när du fått vänta de där fem minuterna på mig när vi bestämt träff en specifik tidpunkt. Det är då det har tagit mig trettio minuter att ta mig ut genom dörren.. När jag växlat från att kallsvettas, skakat, mått illa och det känts som att man blivit, i brist på bättre jämförelse, drogad för att kroppen blivit så seg. När jag stått med handen på dörrhandtaget i tio minuter och tvingat mig själva att andas. De stunder då jag spenderat enormt mycket energi på att tala mig själv lugn. Talat mig till rätta. Nä du, med all rätt, undrat varför jag är sen, och jag skämts för mycket för att säga sanningen, så jag svarar undvikande, eller inte svarar alls. Jag förstår att jag framstår som nonchalant. Som att jag inte bryr mig. Men tro mig. Det finns inget som gör så ont. Som att någon annan tror att jag inte bryr mig. När det är faktiskt är så att det är på grund av att jag bryr mig, som gör att jag faktiskt tar mig ut. Lägger den där extra energin på att inte lyssna på ångesten.

Det är också därför det gör så ont när folk hävdar att jag inte anstränger mig. Tro mig. Bara för att  det inte syns. Bara för att jag inte berättar det för dig. Så betyder inte det att jag inte för en ständig kamp. Jag kanske inte alltid lyckas. Nej. Jag misslyckas så ofta. Men, snälla, säg inte att jag inte försöker. För jag försöker.