Förutom att jag absolut inte får flytta mig mer än tre mm ifrån honom vilket gör vardagen aningen svår hae vi haft en mysdag!!
Vakna, mysa, äta frukost och ta en långpromenad :)
Leka ute och åka massa rutchkana. Så kul att se hur han gillar det :)
Tog en eftermiddagspromenad med Besos och sen moppade en av oss golvet medan den andre satt på höften på den som moppade..
Testade Domi också.
Vi satt i hans hav av leksaker och jag bad honom hämta hästen och sätta hästen på traktorns flak. Han gjorde det på första försöket. Ungen fattar! Stolt morsa ;)
Lugn onsdag. Har unnat mig att sova middag med Domi mycket senaste veckorna. Mys.
Efter lunch gick vi till lekplatsen och Domi grävde i sanden och sedan ville han åka rutchkana. Första gången han vågade ta fart och åka ned själv! Stolt morsa här :)
Älskar att vara med honom och se hans utveckling!
Volontärarbete och plugg tillsammans med kladdkaka ikväll. Bra avslut ändå :)
Ja, jag blev smal relativt fort efter min graviditet. Jag var ju inte heller speciellt stor, hann inte riktrigt bli det för Dominck kom sju veckor för tidigt.
Men. Bara för att jag blivit smal efter graviditeten har det ansetts som positivt i andras ögon. Dessutom, eftersom jag faller inom normen har jag tydligen ingen rätt att komentera min egen kropp. Jag har ingen rätt att kommentera att jag inte har kläder som sitter snyggt på min nya kropp. För, jo, jag har en mammakropp. En kropp som inte alls ser likadan ut som innan graviditeten. Men jag älskar den. För den är min, och den gav mig min son. Men bara för att den är smal så hamnar jag inte automatiskt under kategorin "mammakropp". För jag fick inga bristningar. Jag har inga dirketa gravidkilon att tala om. Kommentarer som "Man ser ju inte ens att du varit gravid" svider. För då är det som att min kropp måste vara tjock/överviktig för att ha dugit till att bära barn.
Men, bara för att jag råkar vara smal, hamnar inom idealet så får jag inte säga ifrån. Försvara min kropp. Visa den. För då triggar jag. Är ingen sund förebild för jag visar inte gravidkilon. Men jag har väl en lika bra, fantastiskt och normal kropp som vem som helst?
Vet ni. Jag fick hela min graviditet argumenetar för att jag var gravid eftersom jag var så pass liten. Vilket faktikskt var jobbigt. Jag var ju gravid. Jag var lika gravid som vem som helst. Ibland kändes det som att jag inte hade rätt till mina gravidkrämpor eftersom jag inte var så stor. Sedan kom min son för tidigt. Var det jag och min kropps fel? Var det för att jag var för liten?
att sedan efteråt behöva hävda och försvara sin kropp.. nej tack. Kan vi inte bara komma överrens om att inte kommentera varandras kroppar?
Lite tilllbaka till vardagen även för oss känns det som. Långpromenad, lunch, lek ute, eftermiddagspromenad, mellis och sedan mys inne.
Domi somnade gott och jag funderar på vad ska ska städa. Känns som att jag måste göra ngt nyttigt innan jag placerar mig i soffan. Ska ju förvisso plugga, så det kanske kan få stå för det nyttiga idag?
Dagwns foton visar; Tidig morgon på toaletten, morgonpromenad och lek i sanden.
Huvudvärken håller i sig så tyvärr ingen långpromenad men lyckan när det är ljust längre på dagarna så vi kunde både leka i sanden och ta eftermiddagspromenad med Besos i dagsljus.
Lagade kikärtsbiffar till lunch. De blev fula men goda! Lagom nöjd ;)
När man sovit typ fyra timmar för att man var dum ocj stannade uppe för länge och ungen anser 06.15 vara en bra tid att gå upp.. då hoppar man över långpromenad och sover middag med sin unge.
Sedan kom svägerskor och Domis kusin på käk. Himla bra start på det nya året! :)
Lugn onsdag. Har unnat mig att sova middag med Domi mycket senaste veckorna. Mys.
