martina och Jag var och red Tomba o Charm igår.. Full av förväntningar eftersom Micke hade visat mig lite nya vägar att rida skrittade vi ut från gården. Jag på Charm och martina på Tomba. Det hela började bra med att vi red in i skogen på ett ställe där det fnns en liten bäck att ta sig över, vilket vi gjorde utan problem. Vi fortsatte ut på vägen och travade en liten bit. men nu hade vi varit så korkade att vi valde att rida rundan från andra hållet mot det jag och Micke red i lördags. alltså var jag tvungen se efter var vi komkom ut från skogen och inte var vi red in.. vilket inte kanske låter så svårt.. men pga av mitt värdelösa minne samt det fatum att allting ser precis likadant ut överallt (om du frågar mig) gjorde att jag efter ett tagtyckte att varenda liten stig in i skogen kunde vara rätt stig.Efter ett bra tag tyckte jag ändå att jag var helt säker när jag styrde Charm in i skogen och började snubbla fram. Tomba däremot tog sig fram utan problem, som den gamla draghäst han är. Tyvärr är han lite för glad för att gå i skogen så efter en liten stund (när både jag och martina var totalt vilsna) fortsatte han glatt in i den värsta snåriga delen av skogen. Sen satt vi fast. och då menar jag verkligen, vi satt fast. Halvt panikslagna bestämmer vi oss dock för att ändå försöka oss på att bryta igenom den sista biten eftersom skogen verkar glesna ett par tre meter framför oss. Tomba tar täten och följs a Charm, och ut kommer vi! Dock aningen skamfilade och barriga. Fortsätter neråt och kommer tillslut ut på vägen igen där vi beger oss hemåt. Och hem kommer vi.. tillslut. Barriga och med mindre rispor och Katte med ett irriterat öga. Men hästarna var Ok, vilket ju var det viktigaste. Sadlar av, ger dem kraft och beger oss sedan hemåt. Vad lärde vi oss av detta då? - Lite aldrig på att Tomba hittar ut när han promenixar in i skogen.
