SItter och kollar på något programm på tvåan, "Dokument utifrån" Det  handlar om fattiga i Fillippinerna. Fy vad hemskt det är! De visar olika platser där fattiga familjer har skapat sig en bostad. De har bland annat visat en kyrkogård, ett sopberg, och självklart de som vistas på gatan. På kyrkogården visade de en man som var 24, han hade bott där i hela sitt liv. Kan ni tänka er att bo på en kyrkogård?
En annan plats var "Smokey Mountain" en enorm soptipp. Det är tur att det inte är lukt TV, för reporter sa att det var en fruktansvärd stank. Tacka sjutton för det! De bor ju faktiskt på en soptipp. Barnen gick inte i skolan utan sorterade sopor hela dagen. Ett mål mat, bestående av ris, intogs mitt bland soporna. Låter inte särskilt hälsosamt, och det är det säkert inte heller.
Kan ni förstå hur man kan leva så? Att dessa människor inte har något val. Kvinnor i 35 års åldern med sex barn att försörja. Kan ni fatta hur de klarar av det? De frågade faktiskt en kvinna hur hon orkade med allt, det enda hon svarade var att var tvungen. Vad annars skulle hon göra?
Unga pojkar som sniffar lim. Pojkar som hamnar i fängelse för att de stjäl metallrör från lastbilar som de sedan säljer till skrothandlare för att kunna köpa mat. Pojkar, yngre än mig, som blir misshandlade av fångvaktare.
Varför får det vara så? Hur lågt kan en människa få sjunka egentligen? När är det okej att ta ifrån en annan människa hans eller hennes värdighet?