ayudame

Jag tänker på det om och om igen.
Varje dag, varje kväll.
Trots att det gått så lång tid, kan jag inte släppa det.
Inte helt.
Tänk om minnena bleknar bort och försvinner?
Som de redan börjar göra.
Jag kan fortfarande ditt nummer i huvudet.
Men ibland an jag ha svårt för att se ditt ansikte framför mig.
Jag ser bara den mask du tog på dig, för att få mig att tro att allting var som vanligt.
Senare att allting skulle bli bra...
Det blev aldrig så.
Jag vet det