ayudame

Idag fyller Dominick ett år. Känns som en sån klyscha att säga att tiden har sprungit på i en väldig fart. Men så otroligt fort det här året gått. 

 

Tack min älskade lilla son. För allt du lärt mig. För alla känslor du fått mig att känna. Jag har känt allt jag känt förr gånger tusen. Men jag har också fått uppleva känslor jag inte visste fanns. 

 

 

Jag var inte alls beredd på att du skulle komma. Hela sju veckor för tidigt valde du ju att träffa mig för första gången. Så liten. Så oerhört liten. Höll mig på helspänn de tio dagarna på Neo. Ville mest av allt bara få ha dig vid min sida. Gjorde så ont när jag inte fick. Den totala lyckan över att efter tre dagar få placera din kuvös bredvid min säng. Klumpen i magen varje morgon vid invägningen och den jublande känslan varje dag då det visade sig att du ökade i vikt. Lite i taget växte du dig stark nog att få åka hem. Hem till Besos och vårt nya liv tillsammans. 

 

 

Tänk allt du lärt dig på ett år! Bara att du lärde dig att äta från mitt bröst och slippa sonden var en milstolpe. Du har växt till en pojke med det så smittande skrattet, en bestämd vilja och ögon som lyser av bus. Det finns ingen som får dig att skratta så som Besos kan. Vad du skrattar när han jagar sin svans! Då skrattar jag med. För din glädje är det viktigaste i mitt liv. 

 

du är mitt liv. 

 

Grattis på födelsedagen älskde son. 

Mamma älskar Dig!

 

...så här mycket, och lite till.